jennysaventyr

I onsdags kom Martin hit. Jag mötte honom på tågstationen och kände att jag var tvungen att peta lite på honom innan jag kunde vara säker på att han verkligen var här. Är så van att ha honom i datorn och kunna bära runt på
honom i lägenheten.


                                   


Efter att jag försäkrat mig om att Martin fanns på riktigt lämnade vi av hans väska hos mig och gick sedan till en indisk resturang för att äta middag. Som jag nämnt tidigare äter vi mycket indisk mat så vi var entusiastiska att smaka den schweiz-indiska versionen. Tyvärr hade resturangen anammat traditionen att stoppa i allt från kycklingen i grytan, inte bara det som faktiskt går att äta. Eftersom både jag och Martin är lite emot denna typ av matkultur blev det mest ris och sås till varmrätt. Tur var att vi ätit en supergod förrätt innan och beställt in nan till maten. Det slutade med att vi rullade därifrån ändå. 

Förutom lite Lausanne-sightseeing och en massa promenerande upp och ner för stadens backar (dock mest ner eftersom Martin envisades med att ta bussen uppåt) besökte vi Montreux, en liten stad ungefär en halvtimme från Lausanne med tåget. Vi enades snabbt om att den största behållningen med staden var den vackra strandpromenaden kantad av resturanger och spenderade större delen av dagen där. Vi avnjöt bland annat en lång italiensk lunch i solen, kändes nästan som sommar!   



    



Längs med promenaden hade någon flitigt trädgårdsmästare bundit ihop djur av granris så vi såg både kängurus, lemurer, björnar och älgar. Det djur som intresserade oss mest var dock de livs levande änderna. Vad gör de egentligen på dagarna? Hur stor del av sitt liv äter de? Vad har de för hobbies? Vi hittade i alla fall några änder som såg ut att ha en ledig dag och låg och solade på en brygga. För övrigt är alla frågor fortfarande obesvarade.  



                                    


Idag var det dags för Martin att åka hem och jag följde honom till stationen. Jag kan bara komma på en sak som är bra med att han har åkt och det är att jag kommer sakna ihjäl mig så att det blir lika fantastiskt mysigt att ses igen nästa gång. Fram tills dess får jag nöja mig med den mer bärbara versionen av min pojkvän och vara glad att skype fungerar så bra!

Älskar dig Martin!